Bombdådet i Stockholm i internationell press (här Fox news)

Bombdådet i utländsk press

#göran hägglund

Vad ska man välja? Montage (foto: Kristdemokraterna)

Verklighetens folk har problem. Deras parti skulle ha åkt ur riksdagen om det inte varit för blå stödröster. Kanske det är dags för kristdemokraterna att byta namn, och profilera om sig.

Minst 30 procent av kristdemokraternas röster i valet var stödröster från väljare som egentligen hade tänkt att rösta på något annat blått parti. Så räddades partiet kvar i riksdagen. Den senaste opinionsundersökningen visar att partiet ligger farligt nära fyraprocentsspärren igen. Nu kan KD vara lugna en tid åtminstone. Kanske klarar man sig fyra år till nästa val, men skulle det bli nyval kan de riskera åka ur politikens finrum.

Problemen hopar sig bland kristdemokraterna och för att komma vidare och kunna locka nya väljare funderar strategerna på att byta namn på riksdagens verkligaste parti. Vi tänkte hjälpa dem på traven med några säljande förslag.

Det trygga partiet – partiet som vänder sig till de som söker trygghet i vardagen. Inga överraskningar (fler pappamånader) och otrevligheter (homoadoptioner) här inte.

De gamla Moderaterna – partiet vill ta vara på de konservativa som anser att ”De nya moderaterna” blivit alltför liberala.

Verklighetens parti – det enda parti som verkligen förstått vad verkligheten är, i verkligheten.

De nya miljöaktivisterna – paritet går ut hårt, man vill ha en miljö utan syndare, och ta röster från miljöpartiet innan moderaterna blir ”det nya miljöpartiet”.

Kristdemokraterna Piraterna – partiet söker nya väljare bland ungdomar som vill fildela med kristen värdegrund.

De nya sverigedemokraterna – partiet vill visa att också de månar om ”alla” människors lika värde.

Pensionärens vän – partiet vill visa att de verkligen bryr sig om de äldre väljarna (partiets valmanskår är den äldsta bland riksdagspartierna). Börjar man pensionera alla vid 60 års ålder så borde fyraprocentsspärren vara tryggad till nästa val.

De nya socialdemokraterna – eftersom partiet redan har kontrollen över socialdepartementet är det lika bra att ta steget fullt ut.

Konrad M Meles medverkar som fristående krönikör på Svågerpolitik.

 

En partiledarmask är den självklara accessoaren till valvakan. Skräm vännerna med en mask av motståndarna, eller stärk självkänslan med en mask av din egen favoritledare.

Klicka på bilderna nedan för att ladda ner respektive mask som pdf. Instruktioner hittar du nedan.

Bilder från Riksdagen och Moderaterna.
Så fixar du partiledarmasken!

När de rödgröna har en fråga om något som är oklart från alliansen använder gärna Expressen, Aftonbladet och DN krigsrubriker. Favoritorden är att de rödgröna är ”aggressiva”, de går till ”attack” eller ”anklagar” alliansen. Aldrig används samma uttryck när det är alliansen som kör över de rödgröna.

Reinfeldt känner sig smädad för att han förekommit upp och ned på affischer som LO är ansvariga för. Han använder också orden saknar konsekvens när han pratar om socialdemokraternas politik. När Fredrik pratar om Lars Ohly säger han att denne är emot allt. Lars kontrar med att Reinfeldt är hånfull när denne uttrycker sig så om honom.

Trams är ett nygammalt ord i politiska sammanhang. Det var dåvarande handelsministern Carl Lidbom (socialdemokrat) som använde sig av ordet när han utfrågades av konstitutionsutskottet. Den som använder ordet trams mest nu är Jan Björklund.

Du ljuger har Lars Ohly sagt någon gång till kd:s partiledare. Kanske är det för att Ohly är son till en präst. Hägglund med rötter i pingstkyrkan skulle kanske förstå det bättre om Ohly hänvisade till det åttonde budet ”Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa”.

Pest eller kolera

Göran Hägglund och Jimmy Åkesson är förhållandevis lika utseendemässigt.  Språkbruket är dessutom lika ibland. De båda är vältaliga. Hägglund anser att det är som att välja mellan pest och kolera om han skulle välja sida mellan Lars Ohly eller Jimmy Åkesson.

På samma sätt uttrycker sig Jimmy Åkesson när det gäller att välja mellan alliansen och de rödgröna, pest eller kolera.

Mona Sahlin brukar utbrista till alliansen att ”det här är fräckt”. När Reinfeldt reagerar med tystnad, inte svarar på frågor eller blir irriterad brukar Mona säga ”det här var tydligen ett känsligt ämne”. Kontringen från Fredrik brukar vara ”nej, inte alls”. Och han svarar naturligtvis inte på hennes fråga .

Om någon har en annan uppfattning än Maud Olofsson replikerar Maud alltid ”det är så här…”

Intressant är även att partiernas företrädare i sin argumentation, när de är ute och agiterar för sitt eget parti, glömmer bort vad de själva vill. Däremot är de mycket säkra på vad motståndaren har sagt och vill. Då är till exempel Lars Ohly alltid kommunist, Mona Sahlin kommer att bedriva en oansvarig tobleronepolitik, Maud Olofsson har svikit sitt kärnkraftsmotstånd och Fredrik Reinfeldt har sänkt skatten för de rika.

Konrad M Meles medverkar som fristående krönikör på Svågerpolitik.

 
Film.nu